Jag börjar fundera..
asså så fort mina självmordstankar kommer
så händer det nåt bra.
Som att jag kanske ska få träffa någon jag inte träffat
hundvalparna i svanskog.
älsklings kattungar.
jag fick träffa hanna.
det blir kul i kyrkan.
Finns Gud?
asså jag börjar ärligt fundera
Nåt äre som gör det iaf.
Nåt får mig att ångra mina tankar.
vad?
vem?
ingen vet, ingen kommer få veta
Men vi kan inte leva i en värld och så
äre någon som sitter och bestämmer?
Då måste ju Gud mer vara ens eget undermedvetna
Alla har en egen Gud lixom
Jag börjar faktiskt tro det.
Det finns inte en Gud.
Alla har sin egna och lär man sig lyssna på sig själv
så känner man att det finns nåt där
nåt som talar om saker.
Man kan säga att Gud är ditt undemedvetna.
Du kanske inte tror det nu.
Men du lär dig till slut..
jag gjorde.
Ni skulle bara veta hur jag varit.
Men saker och ting löser sig
Och ja jag talar sanning om att min tro är inte på en Gud
min tro är på att Gud är nåt i ens undermedvetna.
Men att det dom pratar om i kyrkan är typ
alla 'Gudar' i ett.
Eller den Guden dom snackar om
kanske är just för att du ska finna Guden i dig själv.

Kalla mig vad du vill
jag tror det jag tror
och jag står för det.
För efter allt
så har jag funderat.