självskadande

Jag läste nyss på framsidan av blogg.se om självskadande. Jag kände, jag tänker oxå skriva.

Ni ska få läsa om hur jag ser det, hur jag själv upplevt det.

Jag har skadat mig och även många av mina kompisar.

~

Jag började skära mig i 6:an, innan det så bet jag mig själv hårt i handlederna.

En äldre kompis sa till mig att inte börja skära mig, att hon själv gjort det och att det hjälpt..

där slutade jag lyssna, jag hörde att hon mumla nåt om att hon ångrat sig

men det kopplade jag bort, sket i det, skära sig, det sa hon själv, det hjälper.

Ångesten kom på natten, jag gick ner till nedervåningen och tog fram en kniv, satte mig på golvet

och lutade mot skåpet, satte kniven mot armen och skärde först löst, sen hårdare, blod kom och jag log

ångesten försvann och det hjälpte faktiskt,

Så sen den dagen har jag varit fast, efter nåt år fick jag tag i rakblad och självklart var det ju bättre

skärde djupare och kändes lite mer.

när jag tappat bort ett rakblad har jag hittat ett nytt och så har det hållt på.

Hela högstadiet gick jag oftast med lång ärmade tröjor, ville inte visa.

~

Nu ska jag börja första året på gymnasiet och jag har ångrat att jag började skära mig.

Jag har inte skärt mig nåt under hela sommaren men jag har fortfarande känslan kvar

när ångesten kommer vill jag ta ett rakblad och sätta mot min hud.

men jag gör det inte, inte längre, nu ska jag sluta. 
Folk tror man är ute efter uppmärksamhet bara för man skär sig

att man är en idiot och att man är patetisk, men tänk

tänk efter istället om du själv har den uppfattningen,

skulle någon skära sig för att det är kul?
okej någon kanske skulle. 
men oftast ligger det alltid något i varför man gör d et
någon händelse, ens uppväxt, det har alltid en grund

En grund som man inte vill tala om för någon, kanske inte vågar,

när alla sviker är det bara rakbladet som finns kvar, det är den utväg man ser

När jag ser tillbaka , kollar på mina ärr så tänker jag ; Varför gjorde jag det? Juste för ingen lyssna.

Stämmer det verkligen? eller kände jag bara så. Hur det än var så var det därför

Allt sket sig och ingen fanns, så var iaf känslan.

Så ändra uppfattning

För om jag var ute efter uppmärksamhet,

varför bar jag då lång ärmade tröjor för att dölja,

varför virka jag en handledsgrej som dolde allt?

Varför gick jag från armen till låret, där ingen ser?

Om man är ute efter uppmärksamhet

varför försöker man då dölja allt?
~

Min uppfattning om er andra är;

'Om ni inte gjort det själva, så kan ni inte veta'

Det är svårt att förklara hur det hjälper när man skär sig

Ni kan säga att ni förstår, men det gör ni inte

För det går inte förklara

Ni kan inte veta, bara för ni har hört några ord.

läste oxå det inlägget, tyckte hon skrev skit bra.

och även det du skriver, är sant !

jag har inte alltid funnits där för dig, och jag ångrar det.. men när jag läser texten du skrev så får jag en känsla av att du tänker fortsätta att leva. men .. jag vet inte ..

finns för dig, oavsett .

jagälskardig charlotte !

<3