Hur kul är det att vara glad om man inte kan säga till någon varför. Vart finns den som vill lyssna , den som får veta vad jag känner , för hur kul är det att vara glad när man inte kan dela glädjen med någon? Vart är du som vill lyssna, på både min skit och bra saker? För jag är glad du, och det som har hänt vill jag dela med mig av, all den där glädjen måste komma ut på nåt sätt. Men hur? för vem?